Igår förmiddag så åkte vi till Jyckebo (som jag lärt mig att det heter) för att träffa Bea & lilla ljuvliga Lva (10 mån).
Vilken liten juvel, går redan som en klocka vid mattes sida, rör sig inte ur fläcken om inte matte ger klartecken, hämtar dummies utav bara farten och levererar upp i mattes famn. Blir man avis eller blir man avis?
Jag kommer att vara fullt sysselsatt i julhelgen med att tänka (aj aj, finns risk för huvudvärk). Bea gav mig många funderingar kring min träning, tack Bea :-)
Förhoppningsvis gav jag lite tillbaka till Bea oxå när det gällde hur man kan lära in stoppsignalen.
När jag satt i bilen och väntade på Bea så knackade det rätt som det var på rutan och där poppade Jeanette upp som "gumman i lådan". Visst såg jag en svartklädd tjej från topp till tå som stod vid sin bil och satte ett fint rött täcke på en hund som liknade Wilma när vi anlände men jag tänkte inte så långt att det kunde vara dom som var där och kursade för bästaste Dennis. Men se det var det, kul att ses om än bara för några minuter!
Hej!
SvaraRaderaTack för de snälla orden. Nu var det ju inte ensidig beundran. Lvan och jag stod och funderade på hur vi skulle få till lika snygga ingångar och avlämningar som Beck då han hämtar träapporten. Den låg blixt stilla under hela inlevereringen. Snyggt så man får gåshud. Kram och tack för bra träning trots att vädret var emot oss på alla sätt.
Bea
Kul att ses i Jyckebo om än bara som hastigast! Hade jag inte sett de berömda namnskyltarna hade jag missat dig. Härligt med träning som ger nya tankar och energi!
SvaraRaderaJa den lilla fina Lvan är något ut över det vanliga minsann.Tänker att vädret ni hade var ungefär som när vi var på Entek en gång i tiden och kröp runt i rör =) alla sorter på en gång.
SvaraRaderaKram på er