Wallander var min första älskade flat och han skulle bara bli en älskad familjehund.
Men herregud så mycket mer denna goe kille gett mig förutom massor av kärlek.
Jag fick en ny otroligt rolig hobby med allt vad det innebar, utställning, apportering, jakt, viltspår, lydnad, tävlande och inte minst alla nya fantastiska vänner, 2- som 4-benta.
De sista dagarna ville Wallander inte ens längre äta, varje gång jag satte ner hans skål och sa varsågod så bara tittade han på mig med bedjande ögon om att slippa.
Så det gick bara inte längre... jag var tvungen att ta ett beslut för Wallanders bästa, ett beslut som var det svåraste jag någonsin tagit hitintills.
Helgen var helt jädra hemsk för oss alla men vi fick åtminstone några extra dagar med honom.
Antingen var vi alla tillsammans eller så var vi ensamma med honom.
Wallander visade mest att han allra helst ville vara ifred, orken fanns inte längre, men jag tror att han ändå tyckte om att vi var i hans närhet.
När jag kom in och skulle lägga mig på söndagskvällen så låg Walle på golvet sidan om min säng, där har han aldrig legat. Jag låg vaken och hade handen inborrad i hans varma päls ända tills att han valde att gå ut och läggas sig på det svala klinkergolvet i hallen.
När måndagsmorgonen kom så åkte vi iväg tillsammans, jag, Anders & GW.
Wallander var inte stressad på något vis, han var så trött. Åt lite godis som veterinären bjöd på och många ostbitar som jag hade med slank också ner. Bara några minuter efter sederingen så bar inte hans ben längre och när jag bad honom så kom han och la sig i min famn mellan mina ben. Mycket lungt och stilla somnade han in.
Älskade hund, jag saknar dig så att jag nästan går i sönder... vila i frid finaste vän och ta väl hand om alla kära vi mist under åren som gått.
Lite bilder från våra sista dagar tillsammans.
 |
| Leta blodpuddingspluttar var populärt än om det gick lite långsamt |
 |
| Närhet |
 |
| Sara kom också hem |
 |
| Bild säger mer än tusen ord! |
 |
| Så trött :-( |
 |
| Puss på gång! |
När vi kom hem så hade Marie & Luna varit här och satt detta fina och sedan dagen efter kom blommor med bud från Ann & Elliot samt Marie & Luna.
Stort TACK också alla andra för alla värmande ord på annat sätt.
Finaste Wallander! Det allra bästa livet gav ni honom! Ända in i det sista! Nu springer han tillsammans med Beck på de evigt gröna ängarna. Vi har dem bara till låns men minnena har vi för alltid.
SvaraRadera