torsdag 4 augusti 2016

Walle mår inte så bra...

... och det gör så ont även i mig.

Det började med att jag tyckte han blev lite väl hängig/slö, andades tungt och att han hade väldigt ljusa slemhinnor. Dessutom hade han kräkts 6 dagar i rad. Så jag beställde tid den 12 juli och fick komma samma dag.
Massor av prover togs och det visade att han hade dåliga blodvärde och sänkan var alldeles för hög. Vissa prover skickades vidare för analys och recept skrevs ut för lite diverse magåkommor.

Sköldkörtel- & fästingproven var negativa och inget annat avvikande kunde hittas. Vi avvaktade en vecka och sedan var vi tillbaka för att ta nya prover samt lämna urinprov. Sänkan hade gått ner till nästan det normala men blodvärdena var fortfarande kassa. Urinprovet visade inget på direkten, men hade växt under natten så även det skickades för analys liksom blodprov och utstryk. Den 22 juli fick vi besked om att han hade urinvägsinfektion (han hade definitivt inte visat något tecken på att ha detta) och direkt påbörjades behandling.

Om Walle fortsatte att kräkas samt att nästan dagligen ha diarré så ville vet göra var en gastroskopi. Jag ville avvakta lite med detta eftersom sövning då var nödvändigt. Istället kom vi överens om att göra ett ultraljud den 1 augusti.

Helgen 23-24 juli var inget bra för Walle så på måndagen ringde jag vet igen och ville ha en tidigare tid för ultraljud. Tyvärr kunde dom inte erbjuda mig det men dom hjälpte helhjärtat till med att remittera oss till Malmö Djursjukhus. Dagen efter fick vi en akuttid. Marie var så snäll och följde med då jag kände mig väldigt orolig.

Det var så jobbigt att gå igenom detta igen, var ju inte så längesedan jag stod där med Beck. När vet stannade i ett område väldigt länge anade jag oro och det visade sig tyvärr att det finns en tumör i tunntarmen.

Det känns som att jag går omkring med en "tickande bomb" omkring mig. Ena dagen är Walle kräkfri för att nästa dag kräkas och ha diarré igen. Han är så trött och andas tungt men gör försök att leka lite med GW. Det går inte fort på våra promenader längre och inte ens bad i havet var speciellt lockande.
Vissa dagar vill han inte äta upp sin mat.

Men vi tar en dag i taget och njuter av varje dag vi får vara tillsammans och jag hoppas innerligt att han inte har ont och lider för mycket.

Finaste WalleKalle

I väntan på veterinären, GW med som moraliskt stöd!

Vill men orkar inte riktigt :-(

Detta kändes bättre!

Sara hemma på mysbesök
GW gör sitt bästa för att hjälpa Walle på traven:




1 kommentar: