... men sämre veckoslut!
I måndagskväll åkte vi till Lomma och tänkte att vi kanske kunde få vara med på träingsgruppens platsliggning... men jag ångrade mig ganska snabbt och körde egen platsliggning lite vid sidan om.
Sedan tränande jag båda grabbarna en stund var och avslutade kvällen med att gå lååååånga runda i furet. Nöjda och trötta åkte vi sedan hemåt.
I tisdagskväll var vi hos Lisa & Bitte. Min tänkta "träningskompis" var inte på plats så vi fick köra ff:et tillsammans med Bitte och det tackade vi för för då blev vi granskade. Men Beck gjorde sitt bästa ff någonsin vill jag nog påstå. Nu ska vi ska bara se till att fixa till vänstersvängarna lite till och något snett sitt. Vi fick sedan repetera inkallningsmomentet samt vittringsapporteringen. Fortfarande lätt i baken då kommenderingsordet sägs, bara att traggla vidare på att han INTE en skall reagera förrän jag säger något. Vittringen har jag ändrat lite strategi på och det känns som att vi är lite på rätt spår nu.
I onsdags blev det första träningen med Team Nos South. Jag, Björn & Jessica möttes upp på Malmö BK. Jisses vad mycket folk som tränade där. Två gånger fick vi flytta oss lite för agilityfolkets skull.
Vi började med gruppmomenten. Tyvärr så fick inte Clara en bra start, plötsligt så sköts det på en annan del av planen och då ville Clara till sin trygga husse. Beck däremot låg så som fastspikad och tror minsann att han tänkte att nu försöker dom lura mig. Vi hade gjort upp en träningsplan och den höll vi oss till. Blev tre bonusmoment oxå. Skick till rutan förbi ett kaninhål (medvetet störnigsval av Björn), gick utan minsta tvekan. När vi skulle göra fjärren, så placerade B en påsklämma en bit ifrån Becks bakdel. Blev för mycket störning även om jag visade honom vad det var, även ett sträckdrag med skon blev en störning. Men vi lyckades få till ett par bra skiften tillslut. Vi avslutade sedan med en lyckad 2-pinnars vittringsövning. Om vi kan träna mycket i en sådan här miljö och Beck kan prestera bra så tror jag att han kommer att klara av de flesta störningar. Vi skall oxå träna med t ex sågspån på utgångspunkten, i rutan m.m.
Torsdag, fredag har varit vilodagar.
Idag lördag har vi varit och träningstävlat i Burlöv och det kunde ha fått lov att börja roligare.
Vi var 3 som skulle tävla i klass II. Jag drog startnummer 2. Kändes himlans bra när vi värmde upp. När vi kom in till platsliggningen så placerades vi precis mittemot rutan som stod 30 m bort. Jag tyckte Beck kändes behaglig även om han kollade ut mot rutan. Vi blev kommenderade att koppla loss och lägga ner hundarna. Beck lade sig kanonsnabbt, rakt & snyggt och på en millisekund så drog han iväg i hundranittio till rutan och stannade mitt i den :-(
Får väl ta med mig att det inte finns en 10 meters gräns för honom i alla fall :-)
Igen fick jag kvitto på att jag i första halvan i ff:et inte har honom med mig på tävling.
Läggandet blev lite segt.
Inkallningen blev det full poäng på.
Momentet efter blev apportering och inte rutan. Apporteringen gick som den brukar, dvs med slag med tassen. Tyckte dock inte att upptaget var orent och att han tuggade, men det är ju alltid domaren som dömer.
Efter att vi lämnat av apportbocken så stoppade TL denna innanför sin jacka och detta hade Beck full koll på. Så när jag skall skicka till rutan så gör Beck en vänstersväng direkt till TL och ställer sig framför och visar med hela kroppsspråket att jag vet var den är!
Hoppet bjöd bara på ett snett sitt i avslutningen och 1 poängs avdrag.
Fjärren blev oxå en 9:a utan kommentar och då fick vi stå på 10 m istället för 5 som det står i reglerna. 7:a på helheten med kommentar "Hund ofokuserad".
Jag gillade att domaren var hård, bättre det än att man får "gratispoäng". Nu vet vi att vi måste träna på ytterligare flera störningsvarianter.
Trots att detta bara var en träningstävling så trillade jag ner flera pinnhål. Det känns så tungt att lägga så hiskeligt många träningstimmar och så får jag inte till det med honom. Hela tiden dyker det upp nya saker som stör ut honom.
Ja ja, jag har rest mig förr och kommer säkert att göra det denna gången oxå. Får fokuserar på det som blev bra och direkt glömma det andra.
Kul var att TL var en gammal klasskamrat, jag kände först inte igen honom men när han frågade om vi inte hade varit klasskamrater så gick det upp för mig vem han var.
På återhörande!