STADSFLATTARNA: HELVETES JÄVLA SKIT

Idag har vi gjort vårt tionde tävling i III:an och inte heller idag kunde vi knyta ihop säcken.
Besvikelsen är så STOR så STOR.

Det bara maler och maler i mitt huvud och det värsta är att jag vet inte hur jag ska komma åt problemet.

Det har verkligen känts så bra de senaste två veckorna och jag trodde verkligen att vi löst problemet, men idag såg det ut precis som det gjort tidigare, inte ens minsta antydan till att sätta sig.

Jag försökte verkligen tänka positivt när jag vände upp och la på ett leende på läpparna då jag gick tillbaka och klappade om honom för att belöna inför nästa moment. Men han kände säkert på sig att det blev fel och så ville han bara vara till lags på inkallningen och så blev det inte bra där heller och så rullade felen på.

Kanske vill Beck hellre köra agility (men det vill inte jag), för han drog dit när jag skickade honom till rutan, men det tyckte inte domaren för han gav oss senare förslaget att börja med Rapport istället, kul att få höra efter att han aldrig sett oss tidigare.

Innan prisutdelningen så kom Eva (tävlingsledaren) fram och pratade lite och då passade jag på att lite nyfiket fråga varför man valt att lägga alla klasser på planen närmast klubbstugan & agilitybanan när två andra planer var helt tomma. Svaret var att Svenska Boxerklubben ville att tävlingen skulle vara publikvänlig, hm, det fanns ca 3 personer utom tävlan på plats!

Jag skyller absolut ingenting på detta för att en bra hund ska kunna tävla var som helst när som helst.

Lite pinsamt tyckte jag att det var att vi skulle upp på pallen då vi inte ens fått något pris :-(

Men vi hade en trevlig dag trots eländet, Anders & Wallander gjorde oss sällskap lixom Anette & Kerstin.

Dagens bästa kommentar kom från Kerstin då jag kommenterade att en storpudel i I:an fick bättre helhet än oss, hon säger: "Men det såg bra ut!" Ha ha, Kerstin hade allt lite svårt att ta sig ur den kommentaren sedan om man säger så. Men vi blev "vänner" igen och åkte och åt smarrig glass på Hardy's.

Nu får jag fortsätta att klura hårdare och försöka hitta nyckeln till problemet och glädjas över att vi i alla fall fick det högsta betyget på metallapporteringen någonsin, en 9:a :-)

Några bilder från dagen: